Söndag 16 juli 2023
Nu har det vänt mot höst igen, det känns tydligt – ljuset är annorlunda, det är redan mörkare på kvällarna och nätterna. Men jag gillar hösten, så det är helt okej för min del. Det är ju då allt börjar om, man tar nya tag och sätter igång med roliga projekt och annat.
Funderar hit och dit på hur jag ska fortsätta mitt skrivande liv framöver.
Deckarserien med Wendela Vide är slut, och jag har inga planer på att låta den återuppstå. När jag började skriva på den för snart åtta år sedan, var det en helt annan tid i mitt liv, jag skrev på ett helt annat sätt, och med andra intentioner.
Den första boken i serien, EN DÖD MAN, är ju både min första vuxenbok och min första ljudbok – och den är inte alls så bra som den skulle kunnat vara om jag haft mer kunskaper om hur det fungerar när jag skrev den. Man lär sig hela tiden, utvecklas och inser också med tiden hur j*kla svårt det är.
Har till exempel glömt en grej i sista manuset, som jag MÅSTE se till att kommer med innan det går på inläsning. Ändå har jag hållit på med den där förb … texten i evigheters evighet vid det här laget! – och tröskat den fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ska aldrig skriva något så komplicerat mer! 😮
Eller – det är ingen komplicerad historia egentligen, men en berättelse med många detaljer.
Oavsett är det viktigt att göra nya saker och tänka framåt – annars blir varje ny bok bara en upprepning av de gamla, och man blir tråkigare och tråkigare … Huvvaligen! 😮
Men vad det blir – det får vi se framöver.
Har ju ett halvfärdigt feelgoodmanus – ”Soffan” – som min redaktör tyckte var väldigt roligt. Kanske dags att rådda lite med det?
Och så var det ju det där med en hästbok … Har en bra idé, som nog skulle kunna bli en kul bok.
Funderar lite på att sedan läsa in den själv som ljudbok, men vet ju innerst inne att det är ett hopplöst projekt som bara innebär extra arbete och inga inkomster.
Streamingtjänsterna är nämligen inte intresserade av små förlags utgivning, så om jag gör en ljudbok blir jag tvungen att betala en mellanhand en massa pengar varje månad, för att få ha min bok hos tex Storytel. Det är så dumt, så det är inte sant, typ.
Tänk om andra, vanliga, affärer också gjorde så?
Typ: ”Visst kan min affär sälja smör från ert mejeri, men då får ni faktiskt betala för hyllplatsen … ”
Helt sanslöst.
Men nu – mot stallet och väl där ska jag klappa hästen, rensa kardborrar och ägna mig åt att njuta av min semester!
/A
Söndag 25 juni 2023 – två dagar efter midsommar
Jaha, då har halva året gått. Massor av jobb har fått tiden att springa iväg, och nu ska det bli skönt med lite ledigt. Har en grej kvar att göra bara – manuset WV-VI som jag tjatat om såååå många gånger vid det här laget. En evighetssurdeg som aldrig tycks bli färdig, men som äntligen närmar sig sitt slut.
Och bra blir det – åtminstone enligt min redaktör på Lind & Co. Själv vet jag inte. När man är mitt uppe i det, är det helt omöjligt att säga varken bu eller bä. Men jag gillar mina huvudpersoner, och det är en bra förutsättning. De är komplexa, sammansatta, och saker är inte alltid som man tror …
Sedan ska det bli roligt med en ny inläsare också – Callin Öhrwall Delmar.
Jag tror hennes röst kommer att passa jättebra till min text. Anna Marie Käll är duktig och har gjort de tidigare böckerna bra, men egentligen tycker jag inte hennes röst riktigt passar till mina personers görande och låtande. Fast smaken är ju som baken – delad – och många av mina lyssnare kommer säkert att sakna henne otroligt mycket.
Känns lite knasigt att tänka på hösten nu när sommaren är som vackrast, men man måste alltid ha blicken riktad framåt om man är frilans.
Trivs otroligt bra med mina kommunikatörsjobb för Agria och SKK Forskningsfond och Djurbranschens Yrkesnämnd, och hoppas kunna skriva ännu mer om forskning framöver. Har en del idéer som jag ska fundera på nu i sommar.
Den enda nackdelen med att skriva om forskning, är att mina tilltänkta intervjuoffer är mer eller mindre (mest mer!) hopplösa att få tag i!
Det är som om akademiker lever i en parallell värld med egen tidsuppfattning – en bubbla där livet utanför inte existerar. Det gör i sin tur att det mesta av min arbetstid går åt till att jaga efter dem i akademins vindlande labyrinter.
Att tala in nya meddelanden på telefonsvararen (”hej, det är jag igen …”), testa olika telefonnummer och ibland hamna hos intervjupersonens barn eller gamla föräldrar (!), försöka hitta en annan mejladress än den man redan mejlat till tre gånger, prata med växeln på universitetet (som aldrig har en aaaaaaaning om var någon befinner sig …) – eller försöka hitta någon gammal bekant som jobbar på samma institution – allt tar eoner med tid.
Men sedan – när man väl fått tag i sitt offer – är skrivandet aldrig något problem.
Forskare i gemen är jättetrevliga, dedikerade sitt uppdrag och vill självklart berätta om allt spännande de jobbar med. Och det är så himla roligt att lära sig mer om allt från hundars ryggproblem till fång och hur DYN:s medlemsorganisationer ser på personalbristen inom djursjukvården.
Svårt ibland – javisst, jag har ju inte en massa poäng i naturvetenskapliga ämnen från högskolan, så ibland känner jag mig som ett fån. Men å andra sidan: då är det bara att fråga igen och igen, och sedan jobba med texten tills både jag och läsaren begriper vad det handlar om – och forskaren är nöjd med att det är vetenskapligt korrekt.
Men nu – dags för lite lunch. I dag blir det vegetariskt – resterna av en rabarberpaj och lite glass.
Ha en fin sommar!
/A
Den nya förlagshunden Roy – en gladlynt border collie som ser till att det alltid är drag under galoscherna på kontoret!
