Lördag 29 april
Mitt sämsta manus kanske faktiskt blir det bästa när allt kommer omkring?
Ja, vem vet. Trodde aldrig jag skulle gilla det så mycket som jag gör nu vid redigeringen. Fast törs man skriva det? Kanske jinxar det totalt?
Oavsett så är hälften klart, och jag ska fortsätta i kväll. Hon får jobba, hon får streta …
Fortsättning söndag 30 april
…. fast tydligen glömde jag helt bort att arbeta och gjorde andra saker i stället.
Så kan det vara ibland!
Att tillåta sig att vila är nämligen precis lika viktigt som att kunna jobba ända in i kaklet, när det behövs.
I dag skulle jag till exempel ha redigerat manus hela förmiddagen, men i stället stack jag ut och red med bästa K och Wille, på en pigg och glad Mackan, och sedan blev det fika i sadelkammaren. Det får bli helt enkelt bli eftermiddagsjobb i stället – för gå i backen klockan 15 och hälsa våren välkommen, nej det blir det inte. Var många år sedan jag partajjade en sista april senast. Visst har det sin charm, men det är rätt skönt att inte behöva ge sig ut i röran också.
Men nu – jobba medan valpen sover. Snart är det full fart igen!
Valpen? Kolla Instagram för mer info: Instagram
Hejhå från Anna
Måndag 17 april
Undrar om någon enda människa egentligen läser min blogg?
Egentligen skriver jag mest för att kunna prokrastinera, men ändå känna att jag gör något ”vettigt”. Och så är det ju bra att det händer något på hemsidan då och då.
Sitter just nu med manuset och redigerar – och det känns så himla bra! Har fått jättefin feedback från E på förlaget, och konstruktiva förslag på hur saker kan förbättras.
För mig är det helt nytt att jobba på det här sättet.
Tidigare har jag oftast bara lämnat ett färdigt manus, fått förslag på mindre ändringar, och sedan har texten fortsatt vidare mot att bli färdig bok.
Inget fel i det, jag vet trots allt hur man gör, men det är sååååå mycket roligare att samarbeta och få input under vägens gång. Att någon är lika intresserad av mina huvudpersoners väl och ve som jag är, skapar idéer och kreativitet – och gör manuset bättre.
Typ 1 + 1 = 3.
I övrigt har jag varit näst intill ledig i närmare 14 dagar. Det var inte meningen att det skulle bli så länge, men jag var så himla trött. Mycket jobb de senaste månaderna, och svårt att tacka nej när man har roligt. Visserligen brukar allt gå i mål – har aldrig missat att lämna ett jobb någonsin och jobbar alltid ända in i kaklet om så krävs – men däremot har jag med åren faktiskt insett hur viktigt det är att vila ibland också.
Nej nu – dags för lite lunch och sedan jobba vidare.
/A