Den nya bloggen

Torsdag 8 december

I kväll är det julfest hos förlaget Lind & Co – men vågar man åka dit? Har ingen lust att bli stående på en perrong, utan att det går några tåg.
Jag är så otroligt less på att järnvägen är så eftersatt och att man inte ens kan ta sig tur och retur Uppsala – Stockholm med tåg. Här har vi världens bästa och miljövänligaste sätt att resa på – och det underhålls inte, samtidigt som man pumpar in miljarder i ett flygbolag som hela tiden håller på att gå omkull … Suck!
I går var jag i Kölinge och hälsade på, och nu är hemsidan uppdaterad med lite hundbilder. Det är jätteroligt att vara ansvarig för den, och jag ser fram emot att göra framöver.
Har också fixat ett korsord till tidningen Kattliv, som bara ska korras innan det går i väg.
Knegar också på med manuset WVVI – del vill säga Wendela Vide del 6. Har skrivit 30 000 ord nu – skönt att hälften är klart.
Som vanligt när jag kommit ungefär så här långt, har jag just nu en dipp och tycker att manuset är uselt. Allt är dåligt, ingen kommer att vilja lyssna på boken när den är klar, jag skriver sämst i världen och lite annat i samma stil gnager mitt dystra undermedvetna. Men sedan blir det alltid ett färdigt manus till sist ändå, och då har känslan släppt och jag förstår inte alls varför jag dissade det så hårt tidigare.

Men nu – lite lunch och sedan en snabb vända till stallet, före Stockholmsresan. Ute är det -9° och jag älskar det här vädret! Tänk om det kunde bli en riktigt fin vinter i år, med solsken, snö och kyla – vad underbart det skulle vara.

/A

Lilla Skruttis!

Onsdag 22 november

Ha! Bästa människan på Loopia support lyckades fixa till min gamla blogg, så den är läsbar och jag kom in på den. Har nu sparat ner alla gamla inlägg sedan 2014 (!) så om en vecka eller så stänger jag ner den helt. Bättre ha bloggen på hemsidan. Länk till gamla bloggen: blogg.annasellberg.se

I dag har det varit en dag ”off” – var i stallet för hovslagaren skulle komma, och kom liksom aldrig i gång med något vettigt efter det. Måste dock jobba undan det sista till Hundsport Special nr 1/2023 i morgon, för sedan är det bussen som gäller fredag och lördag.

Men nu – dags att sova. Få se om jag blir en flitigare bloggare framöver – det är möjligt.

OM du känner att du vill lämna en kommentar – mejla mig – för jag har tagit bort kommentarer på den här hemsidan: sellberg.uppsala@gmail.com är adressen.

Personal Scrollan visar alla sina fina vassa tänder!

Tisdag 21 november 2022

Min gamla blogg har tyvärr korruptat, så nu ligger bloggen där den borde ha legat hela tiden – på hemsidan. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag har en blogg, för det är nog inte så många som läser den, men förmodligen skriver jag mest för min egen skull.
Hoppas verkligen att Loopias support lyckas fixa tillbaka den gamla också. Det känns lite dystert att den är borta helt, efter alla år.

I övrigt så har jag just skrivit klart artikeln till Hundsport Special nr 1/2023 – och för en gångs skull är den inskickad till redaktören före deadline! Tjohoo!
Låter som om jag aldrig är i tid, men nuförtiden är jag faktiskt det. Från att ha varit ständigt försenad tidsoptimist, är jag numera en sådan som faktiskt lämnar i tid, kommer i tid och börjar i god tid innan …
Nej, inte ljuga mer nu. Jag är visserligen i tid, men börjar ofta försent. Så är det.
Någonstans har jag faktiskt fått en känsla för tid, som inte fanns tidigare. Förmodligen är det åldern – och busskörningen. Börjar man ett pass klockan 14.37 så är man j*klar i det där då – annars får kollegan vänta – eller så kanske hen missar bussen hem efter jobbet. Och det är inte populärt! Jag känner ju likadant när det är jag som får vänta. Man är trött, hungrig, sur och vill bara lämna sin buss och dra – och så kommer inte den som ska lösa av. Morr. Tur att det händer så innerligen sällan!

I övrigt skriver jag vidare på WVVI – det vill säga Wendela Vide del 6. Det känns som om det blir en bra historia, och redaktören är också nöjd med det hon läst hittills.
Har också en hel del korsord på gång. Snart är det dags för Stora Korsordsboken igen, och så jobbar jag ju numera åt tidningen Kattliv också. Såsom varandes Crazy Cat Lady är det ett fantastiskt jobb!

Men nu – lite kvällsmat och sedan ska jag läsa vidare i Ed McMains ”Sadie when she dies”.

/A