Mirre på ridläger och Mirre och Ankan tävlar

Jag gick fortfarande på gymnasiet i Motala när jag skrev böckerna om Mirre och hennes kompis Ankan.
På den tiden hade B Wahlströms Bokförlag en bokklubb som hette Silverhingsten tillsammans med Stabenfeldt (som numera har Polluxklubben)  och båda böckerna gick med i den. Hur stora upplagor det blev minns jag inte, men däremot minns jag min royalty: 3000 kronor per bok. Inte mycket kan tyckas, men för mig var det inte pengarna som var det viktiga utan att min stora dröm om att bli författare blev sann. För förlaget var det ju också ett vågspel att satsa på en såpass ung skribent - jag hade inte ens hunnit fylla arton.

Vill du veta mer fakta om varje bok, så klicka på den eller på !

Guldfuxen

Ungefär samtidigt med de två böckerna om Mirre och hennes kompis Ankan, skrev jag också boken om Guldfuxen. Och den har sin alldeles egen historia!
Jag skickade in ett manus och fick tillbaka det i retur – tyvärr, det var inte tillräckligt bra. Jag tog pappersbunten och stängde in mig på mitt rum, sedan knattrade jag dygnet runt i fem dagar på min lilla gröna reseskrivmaskin för att få fram ett nytt manus. Skickade in det igen - och nu blev det antaget!
Guldfuxen har dels kommit ut i två upplagor hos B Wahlströms och sedan många år
senare i en upplaga hos Polluxklubben/Stabenfeldt A/S i Norge.
Själva historien är en klassisk hästbokshistoria: den snälla flickan lär känna en svårhanterlig häst, som sedan säljs till den elaka flickan. Den elaka flickan klarar inte av den fina hästen och sedan kan ni ju själva tänka er slutet! *s*
Roligast av allt (fast det tyckte jag inte då!) var bibliotekstjänsts recension av boken. Min kusin som är bibliotekarie skickade den till mig, med kommentaren att han aldrig sett dem skriva så nedlåtande om någon  bok. Recensionen har jag tyvärr inte kvar, men jag minns att den började något i stil med "I denna icke läsvärda bok ...". Men minns att det här var i början av 1980-talet,
Sjuttiotalets socialrealistiska våg låg fortfarande som en blöt, grå yllefilt över den svenska barn- och ungdomsboksutgivningen - och hästböcker stod definitivt inte högst i kurs hos de rättänkande recensenterna hos Bibliotekstjänst ...
Men det är helt okej! Numera känns det hela mest som en rolig grej, eftersom jag vet att massor av hästtokiga tjejer älskat boken om Guldfuxen genom alla år - och det är det allra viktigaste!

Bilderna: Längst upp till vänster: Guldfuxens första upplaga, i mitten upplaga två hos B Wahlströms och längst ner Pollux hästboksklubbs version av samma bok.